Villagatan 42


Vaknade upp imorse och visste precis vad som hade hänt, för det första så har det gått 9 månader sen jag för första gången kysste världens vackraste pojke och jag har drabbats av Den Stora Hemlängtan. En jobbig dag med andra ord, och vädret har matchat mitt humör, det har regnat konstant sen jag vaknade imorse och det har börjat bli kallt. Blev dock alldeles varm i kroppen idag när jag som bäst ligger och tycker synd om mig själv och gråter lite på min säng så knackar min nya ”lillasyster” på, hon smyger tyst ner bredvid mig i sängen med en liten blå gosedjurs hund och säger snällt ”This is Blueberry, I got her from grandma Abbott, she’s really special, you wanna hold her for a while?”  Sen ligger hon bredvid mig och pratar ett tag innan hon smiter iväg igen. Är nu helt förälskad i henne.

Kom också på att senast jag fick en kram var förra torsdagen när jag kom hit så jag gick till Kelly och snodde åt mig en kram, kändes nästan, men bara nästan, som att krama Mamma. Känner mig jätte patetiskt men jag saknar verkligen alla där hemma huuur mycket som helst och dessutom är jag så van att prata med min familj hela tiden och nu gör jag det aldrig så jag klagar av mig lite.

 

Men efter en och en halv timmes skype med Arvid så var allt mycket bättre och jag är så pinsamt lycklig som har honom och ännu lyckligare över att ha haft honom i 9 månader!

-          Men måste du kalla det för apfelstrudel? Kan du inte bara säga äppelkaka?

-          Varför då? Det heter ju apfelstrudel!

-          Men det är ett så fult ord!

-          Clara, alla ord på tyska är fula.

-          Men varför åkte du då till ett tysktalande land? Varför inte till typ frankrike?

-          För att jag inte pratar franska.

-          Men Arvid, du pratar ju inte tyska heller…

 

P.S  Har även ett nytt hatobjekt, killen i spotify reklamen som säger ”Muffins” på det absolut fulaste sätt någon kan säga ordet muffins.


Kommentarer
Postat av: Gisela

Låter som att du går igenom de olika faserna vid anpassning: smekmånad, kris, acceptans och återanpassning...(och att du då denna depparsöndag kanske gått in i andra fasen....?) Va kul du skriver!!!

2010-09-12 @ 19:18:42
Postat av: Åsa Pettersson-Danielsson

Det är ju det jag alltid sagt, du är ju jättebäst på att skriva, jag älskar att läsa det och så får jag ju skratta också. Keep it up! Puss/mama

2010-09-12 @ 21:35:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0