Onsdagar my ass!
Att vakna upp på onsdagsmorgnar för att gå till skolan är ungefär lika bekvämt som att springa in i en vägg. Du är lika trött som om det vore fredag men har fortfarande mer än halva skolveckan kvar. Inte nog med att jag är fruktansvärt duktig och stiger upp i tid varje morgon, när det väl är dags att gena över grannens gård i full fart och små panik för att jag (i vanlig ordning) är sen till bussen, så inser jag har lämnat min lunch hemma. Lider nu av stor beslutsångest. Är halvvägs över grannens gård och inser att jag slösar värdefulla sekunder medans jag står stilla i väntan på att det uppenbara ska komma till mig. Betala för vidrig skolmat och garanterat hinna till bussen eller lämna väskan obevakad mitt i snön och lägga benen på ryggen för att hinna hem och hämta min smörgås som (i vanlig ordning) består av jordnötssmör och sylt. Efter att ha stått still i ca 30 sekunder så inser jag att mitt oerhört lilla ”Window of opportunity” har passerat så jag fortsätter mitt tjurrus till bussen.
Låt mig berätta lite om min skolbuss. Vi har samma buss som kommer samma tid och med samma busschaufför, efter 5 månader av åkande med skolbussen så har jag lyckas utveckla ett hat mot denna busschaufför. Varför? Kanske för att kvinnan vägrar att slå på värmen på bussen mitt i vintern!!! Själv så sitter hon iklädd parkas och är fullständigt nöjd, medans allt jag kan tänka på när jag sätter mig ner på det iskalla LÄDRET (vet ni hur kallt läder kan bli?) som sätena består av är ”Urinvägsinfektion” ”Gallsten” etc. Varför jag är så himla desperat att hinna med den varje morgon är ett stort mysterium.
För att kortfatta kvällens inlägg: Vem fan kom på Onsdagar?
God natt Sverige
